pokerface

sitter i detta mörka rum
tänker alltför mycket
känner mig nere
sitter ensam och tiden står still
saker och ting rasar sönder och jag kan inget göra
kan inte allt gå rätt någon gång
finns så mycket smärta och ilska jag skulle vilja få ur mig
men varför öppna sig, när det aldrig blir någon skillnad
sorgsen musik gör mig inte ett dugg gladare..
men mitt ända medlidande just nu..
 
no one sees the pain behind my smile 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0